Den som har flest vänner när han dör vinner

Med risk för tantvarning ska jag avslöja en hemlighet. När jag har gott om tid på morgonen läser jag dödsannonserna i GP. (Visserligen läser jag även de finstilta prylannonserna och – med förtjusning – kontaktannonserna, så det är knappast särskilt morbidt utan snarare ett uttryck för mitt eviga textberoende.)  Och ja, jag är ingen mode- eller livsstilsbloggare, men vad säger ni om följande trendspaning?

Den som har flest vänner när han dör vinner –
det har blivit ”inne” med flera dödsannonser per person
Som mest räknade jag till åtta (!) stycken. Det blev nästan en hel sida i tidningen. Vad beror detta på? Är det ett tecken på vår tids familjeförhållanden där den ”gamla” frun och den ”nya” inte kan samsas på samma annonsyta? Jag hoppas verkligen att de åtminstone vet om att den andra existerar, annars kan den här trenden nog leda till en hel del obehagliga avslöjanden …

Eller, är det ett sätt att visa omvärlden exakt hur populär denna personen var? Varför då? Med risk för att vara krass, men spelar det verkligen någon roll? Gör fler namngiva sörjande livet efter detta lättare på något vis? I så fall kanske det borde startas en Facebook-grupp för det. (Ja, ja, på gränsen till osmakligt – jag vet …) Är killen som får åtta dödsannonser mer värd, mer sörjd och mer saknad än tjejen som bara får en?

You tell me.

Long time – no blogg

Jaha, så var det återigen dags att ursäkta en låååång frånvaro från bloggosfären. Med vad? Ja, jag vet faktiskt inte. Eftersom den skumma tomten numera även kan titulera sig helstidsstuderande är inte precis tiden en riskfaktor. Har mer tid än någonsin just nu, det ställs liksom lite andra krav på KY-akademien är på Berghs kan man konstatera. Efter snart två månader känns det som det enda jag lärt mig är att jag kanske är för gammal. Lustigt, det där med ålder. Jag hade inte överhuvudtaget funderat på att jag kunde vara för gammal för att plugga reklam förrän jag satt på antagningsintervjun till den här utbildningen. Men, uppenbarligen är det något folk funderar mycket över, och visst – det har allt smittat lite. Fast, jag försöker lalla på som vanligt. Om du anser att den skumma tomten är seg, eller kanske torr (övermogen funkar liksom dåligt) så får du väl avstå från att köpa den?

Nåväl, om vi bortser från eventuell åldersångest och en envis förkylning, så är läget ganska bra. Trädgårdstomten i mig laddar för ny säsong, i år blir det premiär för (förhoppningsvis oplågsamma) tomatförsök. Hittills har jag inte hört en enda melodifestivallåt (lycka!) och GP lovar att våren kommer denna vecka. Hur en tidning som skriver om män som räddas ur kanalen med hjälp av skepparkransar (!) nu kan veta detta, men i alla fall … Hoppet är det sista som lämnar skumma tomtar, det är en sak som är säker.