Det går fort…

…när man har roligt, eller?

Så många dagar – så lite bloggande. Jag önskar verkligen att jag haft en riktigt bra ursäkt (typ någon form av naturkatastrof eller liknande) – men tyvärr är det helt enkelt mitt kaotiska liv som kommit i vägen ännu en gång.

Okotoberfesten var, som vanligt, helt underbar. Så skönt att träffa mina tyskar igen! Annars har det varit all work – no play… Men, jag har ett par frågor som surrar runt som envisa getingar i skallen. Vad tror ni om detta?

Först och främst: är det inte lite märkligt tyst om asfaltindianerna för tillfället? Jag fick uppfattningen om att dessa SUV-luftar-anarkister seglade i stadig PK-medvind (såg t.o.m. ett inslag i nyhetsmorgon där Göteborgs intelligentia hyllade deras pysande upptåg). Och nu – inte ett ljud… Det KAN väl ändå inte ha något att göra med att de råkat (?) lufta Bandidosledarens SUV? För övrigt är Blondie fortfarande smånervös för att drabbas av asfaltindianernas vrede. Jag försöker lugna honom med att vår bil inte ens är en SUV, men han litar inte på att de kan sina bilmodeller. Själv undrar jag mer över om en asfaltindian har mockasiner – eller kanske de föredrar mer urbana fotbeklädnader – a’ la’ Converse?

Sedan kan jag fortfarande inte släppa det här med Facebook – men, jag måste återgå till arbetet – så vi får dissekera det ämnet en annan dag… Vi ses!